Lars Fredrik Andersson, Håkan A. Bengtsson, Stefan Fina, Bastian Heider Ett ojämlikt Sverige Regionala socioekonomiska skillnader i Sverige

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA Europa behöver socialdemokrati! Varför behöver vi Europa? Kan vi visa de europeiska medborgarna möjligheterna som en socialpolitik och en stark socialdemokrati i Europa kan erbjuda? Detta är målet för det nya projektet”Politik för Europa” från Friedrich Ebert Stiftung. Det visar att europeisk integration kan ske på ett demokratiskt, ekonomiskt och socialt balanserat sätt och med en pålitlig utrikespolitik. Följande frågor kommer att vara särskilt viktiga: – Ett demokratiskt Europa – Social och ekologisk förändring – Ekonomisk politik och socialpolitik i Europa – Utrikes- och säkerhetspolitik i Europa Vi fokuserar på dessa frågor i våra evenemang och publikationer. Vi förmedlar driv‑ kraft och ger råd till beslutsfattare inom politik och fackföreningar. Vårt mål är att driva debatten om Europas framtid framåt och att utveckla specifika förslag för att utforma centrala politiska områden. Med den här serien av publikationer vill vi få dig att engagera dig i debatten om”Politik för Europa”! Om den här publikationen Internationellt är Sverige fortfarande förknippat med en tillväxtmodell som säker‑ ställer en hög nivå av social jämlikhet via en stark välfärdsstat. Denna uppfattning förbiser emellertid en tydlig ökning av ojämlikheter under de senaste 30 åren. Successiva marknadsbaserade reformer och strukturförändringar har skapat tyd‑ liga regionala socioekonomiska skillnader. Detta leder till iakttagelsen att det finns fyra Sverige. Insatserna för den sammanlagda tillväxten och sysselsättningen kommer från en minoritet av regioner. Kommuner i de eftersläpande områdena är under ökad press att upprätthålla attraktiva nivåer av högkvalitativa offentliga tjänster för sina invånare. Varken tidigare ekonomisk tillväxt eller statliga över‑ föringar till kommunerna och EU:s regionala fonder har bidragit till att balansera de regionala skillnaderna. Tvärtom kan de ha fördjupat klyftorna. Ett nytt tillväga‑ gångssätt för regional utveckling behövs. Om författarna Lars Fredrik Andersson är universitetslektor och docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet. Håkan A. Bengtsson är VD för Arenagruppen som tankesmedjan Arena Idé tillhör. Stefan Fina är professor i geografi vid RWTH Aachen universitet och chef för avdelningen Geoinformation och övervakning vid ILS – Research Institute of Re‑ gional and Urban Development Dortmund. Bastian Heider ekonomisk geograf och en av de ansvariga för avdelningen Geo­ information och övervakning vid ILS – Research Institute of Regional and Urban Development Dortmund. Ansvarig för den här publikationen inom FES Dr. Philipp Fink, VD för FES i de nordiska länderna. Vidare information och kompletterande material publiceras på https://fes.de/ojamlikt-sverige Med ekonomiskt stöd från Europaparlamentet. Den föreliggande rapporten representerar inte Europa‑ parlamentets uppfattning.

Lars Fredrik Andersson, Håkan A. Bengtsson, Stefan Fina, Bastian Heider Ett ojämlikt Sverige Regionala socioekonomiska skillnader i Sverige FÖRORD 2 1. OJÄMLIKHETEN I LEVNADSSTANDARD I SVERIGE 4 1.1 Geografiska skillnader via strukförändringar 4 1.2 Vad handlar geografisk ojämlikhet om idag? 6 2. DAGENS SVERIGE: VÄXANDE SKILLNADER I ETT ÅLDRANDE LAND 8 2.1 Metod 9 2.2 Fyra Sverige 10 3. NY POLITIK FÖR LIKA LEVNADSVILLKOR OCH SOCIAL SAMMANHÅLLNING 15 3.1 Begränsningar med den nuvarande geografiska politiken 15 3.2 Rekommenderade åtgärder på lokal nivå 16 3.3 Rekommenderade åtgärder på nationell nivå 16 3.4 Slutsats 18 BILAGA A  Dokumentation av indikatorer 19 BILAGA B  Kommentarer om metoden 20 BILAGA C  Indikatorvärdenas omfattning 21 Litteratur 22 Förteckning över figurer och tabeller 23

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 2 FÖRORD I likhet med de andra nordiska länderna ses Sverige fortfaran‑ de som arketypen för ett jämlikt samhälle baserat på samför‑ stånd med en stark och omfördelande välfärdsstat, en hög nivå av arbetstrygghet, låg ojämlikhet i fråga om inkomst och förmögenhet och en framgångsrik högteknologisk export‑ sektor. Det är ingen överraskning att Sverige tillsammans med sina nordiska grannar hamnar nära toppen i många lis‑ tor som mäter jämlikhet och levnadsstandard i olika länder. En närmare granskning avslöjar emellertid en ojämlik bild av samhället och ekonomin i Sverige. I likhet med andra europe‑ iska länder har ekonomiska, digitala och ekologiska omställ‑ ningar lett till strukturella förändringar. Förmågan att anpassa sig till dessa förändringar i samhället och ekonomin är ojämnt fördelat, med vissa regioner som drar fördel av förändringar‑ na och andra som hamnar efter. Det finns alltmer bevis för att sociala ojämlikheter i allt större utsträckning är kopplat till regionala skillnader. Det verkar vara svårt att bekämpa ojäm‑ likheterna utan att ta hänsyn till de regionala skillnaderna. Forskningen visar att Sverige har hamnat på en ojämn väg i fråga om sysselsättning. Ökningen av sysselsättningen de senaste tre decennierna har till ca 95 procent ägt rum i och omkring storstäder och universitetsstäder – områden som står för större delen av landets tillväxt. Därför är Sverige ett ojämlikt land där invånarna ofta står inför olika levnads‑ förhållanden beroende på var de är bosatta. Klusteranalysen i den här rapporten, som Stefan Fina och hans kollegor på Research Institute for Regional and Urban Development (ILS) i Dortmund har genomfört i samarbete med våra svens‑ ka partner på Arena Idé, visar att Sverige kan i fråga om levnadsförhållanden, ekonomiska indikatorer och social väl‑ färd delas in i fyra tydliga regioner som vi kallar för de”fyra Sverige”. Medan majoriteten av människor bor i de dynamiska stor‑ stadsområdena, bor mer än 30 procent av svenskarna i om‑ råden som inte når upp till samma välfärdsnivå. Dessutom bor mer än en av tio svenskar i områden som kategoriseras som perifera med låg befolkningstäthet, högre tal av arbets‑ löshet och fattigdom, högre försörjningskvoter och lägre inkomstnivåer samt ett lägre tillhandahållande av offentliga tjänster. Även om de här nivåerna av ojämlikhet kan framstå som små i jämförelse med andra länder och samhällen, står skillnaderna inom Sverige i centrum för den politiska debat‑ ten och kan betraktas som en bidragande faktor till ett ök‑ ande missnöje med landets demokratiska, politiska och soci‑ ala institutioner och konventioner.

Förord 3 Framgången för den svenska utvecklingsmodellen och of‑ fentliga institutioners förmåga att garantera likvärdig lev‑ nadsstandard och lika möjligheter för individer, beror fram‑ för allt på hur landsbygdsområden och småstäder kan integreras i utvecklingsstrategin. Det finns en ond cirkel som behöver brytas: Å ena sidan hamnar vissa”bortglömda om‑ råden” på efterkälken i fråga om ekonomisk aktivitet som leder till att högutbildade människor flyttar därifrån. Detta leder i sin tur till en försämring av infrastruktur och offent‑ liga tjänster. Å andra sidan lockar storstadsområden, där den ekonomiska aktiviteten finns samlad, alltmer människor som leder till en ökad konkurrens om jobb, högre levnads- och bostadspriser och en större risk för social marginalisering. Kan vi föreställa oss en utvecklingsmodell som erbjuder lika möjligheter och hög levnadsstandard oberoende av bo‑ stadsort? Utmaningen, som vi vill göra såväl nationella som europeiska beslutsfattare uppmärksamma på, är att det är omöjligt att tillhandahålla möjligheter och jämlikhet för alla människor oberoende av deras ekonomiska och sociala bak‑ grund, om man inte tar itu med regionala ojämlikheter. Slutsatserna från den här rapporten understryker behovet av att se över den ekonomiska och sociala politiken på såväl nationell nivå som på EU-nivå. Författarna pekar på betyd‑ elsen av en likställd välfärdsnivå i hela landet. För att uppnå detta föreslår de en förändring av hur man ser på region‑ ala skillnader. Politiska åtgärder bör riktas mot att investera i människor och inte i administrativa strukturer. Utan den offentliga sektorns inblandning kommer inga möjligheter att skapas. Det handlar inte bara om att lägga större vikt vid de eftersatta regionernas behov, utan snarare om ett behov av att förstå ekonomisk utveckling som varaktigt hållbar, en‑ dast om alla områden utvecklas och uppnår en högre nivå av välfärd. På EU-nivå bör man tillämpa samma strategi. Exemplet Sve‑ rige visar att omfattningen av EU:s sammanhållningspolitik behöver anpassas och vi måste förstå att många andra eu‑ ropeiska politiska åtgärder kan hjälpa till med att bemöta regionala skillnader: EU:s gröna giv, EU:s strategi för bar‑ nens rättigheter och EU:s jämställdhetsstrategi, för att näm‑ na några. Regional och strukturell politik bör vara mer sam‑ manflätade med andra politiska områden som forskning och utveckling, innovation och industripolitik. Ett bredare perspektiv på ekonomisk och social välfärd måste tillämpas när EU tar upp frågan om sociala och ekonomiska ojämlik‑ heter i alla dess dimensioner. Möjliga sociala och ekonomis‑ ka push- och pull-faktorer för regional utveckling bör beak‑ tas när man utformar politik och politiska program. Istället för att fokusera på den geografiska koncentrationen av till‑ växt och sysselsättningseffekter, bör målet vara att uppnå en mer balanserad bild av tillväxt genom att skapa kopp‑ lingar mellan dynamiska tillväxtcentrum och eftersatta re‑ gioner. Den här studien, som skrevs med stöd från den progressiva tankesmedjan Arena Idé, är del av ett gemensamt FES- och FEPS-projekt om regionala socioekonomiska skillnader i fem EU-länder(Finland, Sverige, Estland, Italien och Rumänien). Slutsatserna av de nationella studierna om ojämlikhet utgör grunden för en europeisk analys med mål att lägga fram förslag för att reformera EU:s strategi för regionalpolitik och förbättra EU:s förmåga att jämföra sammanhållningspolitik‑ en. Lokal utveckling och välfärd i ett lands alla områden är inte bara ett mål för ekonomisk politik, utan det handlar om att stärka demokratin och säkerställa möjligheter och delak‑ tighet för alla. En ökande geografisk ojämlikhet har i många EU-länder underblåst uppkomsten av antidemokratiska rö‑ relser och krafter som ifrågasätter de egna demokratiska och politiska institutionerna. För att kunna stävja ett ökande missnöje, måste EU-institutioner ta itu med dessa ojämlikhe‑ ter och tillgodose en jämnare utvecklingsväg. DR PHILIPP FINK VD Friedrich-Ebert-Stiftung Kontor för de nordiska länderna DR DAVID RINALDI Direktör för studier och politik Foundation for European Progressive Studies

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 4 1 OJÄMLIKHETEN I LEVNADSSTANDARD I SVERIGE Länge har Sverige ansetts vara förebilden för välfärdskapita‑ lismen. Under de senaste decennierna har emellertid en rad marknadsekonomiska reformer samt sänkningar av skatter och sociala utgifter genererat den största ökningen av ojäm‑ likhet i en nordisk kontext. I den här rapporten undersöker vi konsekvenserna av geografisk ojämlikhet och presenterar re‑ kommendationer för hur en politik för inkluderande tillväxt kan se ut. De senaste tre decennierna har bidragit med två principiella förändringar av den blandekonomiska modellen som växte fram efter andra världskriget. Den första faktorn är föränd‑ ringen av politiken. Efter andra världskriget utvecklades en socialdemokratisk välfärdskapitalistisk modell i Sverige. För att främja en hög och jämlik levnadsstandard kombinera‑ des en blandekonomisk politik nationellt och frihandelspoli‑ tik internationellt med ett universiellt system för välfärds‑ åtaganden. Blandekonomin med både en stark privat och offentlig sektor innebar stora investeringar för att främja till‑ växt och strukturförändringar. För att utnyttja den nationella ekonomins relativa fördelar var frihandelspolitiken inriktad på att öka den ekonomiska tillväxten. För att uppnå både tillväxt och mildra konsekvenserna av strukturförändringar betraktades ökningen av de sociala utgifterna och det of‑ fentliga utbudet av välfärdstjänster som åtgärder för att nå målen för både effektivitet och jämställdhet. Målet att nå full sysselsättning, hög tillväxt och prisstabilitet utmanades dock av oljekrisen på 1970-talet. Efter ett decennium av kamp mellan kontinuitet och förändring, reformerades mo‑ dellen till stor del under och efter den ekonomiska krisen på 1990-talet. Inspirerad av den monetära teorin ersattes sysselsättning som det viktigaste makroekonomiska målet, med prisstabilitet. Den blandekonomiska modellen ersattes med en marknadsekonomisk modell. Antingen privatisera‑ des de offentliga tjänsterna eller så kom de att styras av kvasimarknadsekonomiska offentliga ledningssystem. So‑ cialförsäkringen minskades och privata försäkringsinitiativ blev allt viktigare för inkomstbortfall på grund av sjukdom, arbetslöshet och pension. En strikt budgetpolitik infördes för att minska statsskulden med överskottsmål under konjunk‑ turcykeln efter 1990-talskrisen. En penningpolitik styrd av experter, och inte en aktiv finanspolitik, infördes som nyck‑ elmekanism för att nå prisstabilitet. Den andra faktorn är förändringen av det geografiska värde‑ skapandet. Sedan krisen på 1990-talet har den makroeko‑ nomiska situationen förbättrats i Sverige. Reallönerna per capita har ökat med två procent per år – en högre siffra än både EU och länderna inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling(OECD) där de har ökat med en procent per år – vilket överstiger befolkningstillväxten. Med reservation för en nedgång av produktionstillväxten speci‑ ellt efter finanskrisen 2007/08, är den svenska ekonomins resultat ganska bra, även ur ett historiskt perspektiv. En internationell jämförelse visar att går det bra för Sverige (OECD 2021). Vinsterna från de senaste 30 åren av ekonomiskt välstånd har emellertid varit obalanserade mellan regionerna. Den största delen av ökningen av sysselsättningen har ägt rum i storstadsregionerna, främst i Stockholm. I andra delar av landet har strukturella ekonomiska problem lett till minskad sysselsättning. Medan stagnerande regioner står inför pro‑ blem relaterade till utflyttning, en åldrande befolkning och offentliga underskott, lider de växande storstadsregionerna av sin framgång på grund av problem relaterade till brist på bostäder, flaskhalsar i offentlig infrastruktur och segregation. De geografiska dimensionerna av dagens ojämlikhet fram‑ hålls i en lång rad statliga rapporter, uppdrag och EU-initiativ (OECD 2020; Widuto 2019; SOU 2017: 1; SOU 2020: 8). Trots att initiativ att mildra ekonomiska problem som är geo‑ grafiskt relaterade övervägs, har situationen långt ifrån för‑ bättrats under de senaste decennierna. Det finns stora regi‑ onala obalanser i Sverige som den här rapporten kommer att kartlägga och diskutera. 1.1 GEOGRAFISKA SKILLNADER VIA STRUKTURFÖRÄNDRINGAR Fastän regionala skillnader i ekonomisk utveckling långt ifrån är ett nytt fenomen, har de trender som vi har sett under de senaste 30 åren vuxit till ett erkänt och stort problem för social och ekonomisk sammanhållning i utvecklade ekono‑ mier. I Sverige var det först på 1960-talet som frågan om regionala skillnader på allvar togs upp i en politisk kontext, då nedgången i den naturresursbaserade primära sektorn (skogsbruk, jordbruk och fiske) ledde till ekonomisk stag‑ nation främst i de norra inlandsregionerna(Nilsson 2012). Minskad sysselsättning ledde till intern migration, främst flyttade unga personer till växande städer i kustområdena, tillverkningsbaserade regioner i centrala delar av Sverige och storstadsområden(Andersson et al. 2018).

Ojämlikheten i levnadsstandard i Sverige 5 Förutom i de resursbaserade regionerna i norra Sverige, ska‑ pade den ökade sysselsättningen inom tillverkningssektorn fram till slutet av 1960-talet en någorlunda balanserad ut‑ veckling i övriga landet. I de flesta växande regionerna fort‑ satte sysselsättningen att öka även efter att sysselsätt‑ ningen inom tillverkningsindustrin gradvis började minska på 1970-talet. Ett större utbud av välfärdstjänster skapade arbete inom skola, vård och omsorg samt annat offentligt finansierat arbete, vilket gjorde den regionala ekonomiska utvecklingen balanserad i förhållande till befolkningen. Kriserna inom basindustrin i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet ledde dock till massiva uppsägningar i stor‑ stadsregionerna Malmö och Göteborg samt i andra städer som dominerades av basindustri. För storstadsområdena balanserade långsamt en gradvis övergång till tillverkningsoch tjänsteverksamheter situationen på arbetsmarknaden (Andersson et al. 2018). Regioner med svagare tillverk‑ ningsbas och mindre diversifierade tjänstesektorer förlora‑ de många jobb som aldrig ersattes. På nationell nivå balanserades de strukturella problemen som uppstod i tillverkningsindustrin på 1970- och 1980-ta‑ let tillfälligt av en offensiv devalveringspolitik och ökad sysselsättning inom den offentliga tjänstesektorn. Alla an‑ strängningar att försöka mildra de strukturella problemen kom till vägs ände i samband med krisen på 1990-talet. Kriserna kan ses som en slutpunkt på efterkrigstiden. Som redan påpekats signalerar krisen en övergång från en politik för blandekonomi till en marknadorienterad ekonomisk politik och nedskärningar i socialförsäkringar(Hultcrantz et al. 2011). På kort sikt ledde den svåra ekonomiska krisen till stora of‑ fentliga underskott och uppsägningar inom den offentligt finansierade tjänstesektorn. Sysselsättningen inom tillverk‑ ningsindustrin minskade och den inhemska efterfrågan led‑ de till en kris inom den privata tjänstesektorn. En allvarlig lågkonjunktur följde. Ur ett långsiktigt perspektiv signalerade krisen början på större geografiska obalanser. De exportorienterade tillverk‑ ningssektorerna expanderade snabbt efter stora investe‑ ringar i ny teknik, vilket gjorde att efterfrågan på arbets‑ kraft inte var lika stark som tidigare. Den offentliga sektorn hade stora underskott och kunde inte anställa fler på många år. Medan minskningen av sysselsättningen inom tillverknings‑ industrin var ganska jämt fördelad över hela landet, var ök‑ ningen av arbetstillfällen till stor del koncentrerad till stor‑ stadsområdena(Andersson et al. 2018). Det var framför allt två arbetskategorier som expanderade snabbt. Å ena sidan blev kvalificerat arbete inom näringslivet, finans‑ väsendet och tekniktjänster allt viktigare. Å andra sidan öka‑ de även mindre kvalificerat arbete inom personliga tjänster, detaljhandel, restaurang och transport. Ökningen av både kvalificerad och mindre kvalificerad sysselsättning ledde till en polarisering på arbetsmarknaden i storstadsregioner, tyd‑ ligast i Stockholm(Åberg 2013). Den ojämna ökningen av sysselsättning geografiskt har lett till en svår bostadssituation, särskilt för låginkomsthushåll i storstadsområden. En överhettad bostadsmarknad i stor‑ stadsområden har pressat upp priserna och har gjort det allt svårare över tid för vanliga inkomsttagare att kunna köpa en bostad. Inom hyressektorn har förhandlade hyror hållit nere de stigande bostadspriserna men samtidigt lett till en våg av ombildning från hyresrätter till bostadsrätter. Privatiseringen av allmännyttan och nedskärningen av det offentliga stödet har ytterligare minskat utbudet av billigare hyresbostäder. En ojämlik bostadsmarknad har vuxit till ett stort problem under de senaste två decennierna. Utanför storstadsområdena har ökningen av tillväxten visat sig vara mycket långsammare. En svagare arbetsmarknad ledde till att befolkningsmängden minskade i många regio‑ ner. När man tittar närmare på utvecklingen med hjälp av befolkningsstatistiken blir bilden av utvecklingen under de senaste 30 åren tydligare. Sedan 1990 har den sammanlag‑ da befolkningen i Sverige vuxit med 1,7 miljoner invånare. Cirka 95 procent av denna befolkningsökning har ägt rum i storstads- och universitetsstäder eller i närliggande region‑ er(SCB 2021a). I nästan hälften av alla kommuner har antalet invånare mins‑ kat under de senaste 30 åren – sammanlagt en minskning med cirka 200 000 invånare(SCB 2021a). Sammanlagt har det skett en liten minskning. De stagnerande regionerna står inför en situation med infrastruktur och offentliga an‑ läggningar som är överdimensionerade. Befolkningsminsk‑ ningen har stärkt den pågående demografiska processen med en åldrande befolkning eftersom de flesta äldre stan‑ nar kvar där de bor. Istället för skolor är äldreboenden myck‑ et efterfrågade. I kommuner med en minskande befolkning är medelålder 6 år högre än i kommuner med växande be‑ folkning(SCB 2021a). Den här regionala omfördelningen i befolkningen har långt‑ gående konsekvenser för den svenska modellen för välfärds‑ tjänster, där välfärdstjänster(skola, vård och äldreomsorg) sköts och tillhandahålls på kommunal nivå. De regionala oba‑ lanserna gör det allt svårare att uppnå målet att alla med‑ borgare ska omfattas av ett lika och jämlikt välfärdssystem. En anledning är att en äldre befolkning innebär en befolk‑ ning som är mindre ekonomiskt aktiv. Detta hade uttalade effekter på lokala myndigheters skatteunderlag. Lägre sys‑ selsättning innebär lägre nivåer av inkomstskatt. Det senare är underlaget för kommuners/regioners skatteintäkter. För att mildra de ekonomiska konsekvenserna av strukturella obalanser, används ett kommunalt system för ekonomisk utjämning. Trots ambitionen att erbjuda samma offentliga tjänster för samma skatter, finns det en systematisk klyfta i intäkter och kostnader. Vi kan konstatera att det finns en perfekt negativ linjär korrelation mellan dagens skattesatser och befolkningsökningen under de senaste 30 åren(se fi‑ gur 1). För invånare som bor i kommuner med den lägsta befolkningsökningen är skattesatsen i genomsnitt 35 pro‑ cent, medan kommuner som har högst befolkningsökning har en skattesats på 29 procent(SCB 2021b). Det finns få skäl att tro att tjänsterna är bättre i kommuner som lider

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 6 mest av ekonomiska underskott och nedskärningar av tjäns‑ ter. I stagnerande regioner erbjuds äldre färre välfärdstjäns‑ ter till en högre kostnad än i växande områden. Fastän ett kommunalt utjämningsystem har använts, kompenseras inte de strukturella skillnaderna helt, vilket det fullständigt lin‑ jära förhållandet mellan befolkningsökning och skattesat‑ ser visar. I jämförelse med många andra europeiska länder är lokalt självstyre och statlig styrning av Sveriges kommuner om‑ fattande. Kommuner i Sverige har ett brett spektrum av ansvarsområden som omfattar tillhandahållandet av väl‑ färdstjänster som barnomsorg, skola och äldreomsorg. De tillhandahåller också tekniska tjänster. Dessutom spelar kommunerna en nyckelroll i samhällsutvecklingen. De an‑ svarar för fysisk planering, bostäder, infrastruktur och sam‑ hällsutveckling. De är också ansvariga för övervaknings- och kontrolluppgifter inom olika områden som miljö och livs‑ medelssäkerhet. Kommunerna är även viktiga arbetsgivare och hade 700 000 anställda 2017(SOU 2020: 8). För att möta efterfrågan på statistik på lokal nivå, upprätthåller Eu‑ rostat ett system med lokala administrativa enheter(LAU) som är kompatibla med NUTS. Dessa LAU är byggstenarna för NUTS och omfattar Europeiska unionens kommuner och samhällen, där den lägsta LAU-nivån är LAU-nivå 2, det vill säga kommuner eller motsvarande enheter i de 28 EU-med‑ lemsstaterna(Eurostat 2021). En symmetrisk modell av uppgifter och ansvarsområden til�‑ lämpas oberoende av den stora heterogeniteten i storlek och struktur. När man står inför en föränderlig demografi och migration i riktning mot storstadsområdena, råder det oro om i vilken utsträckning medborgarna i Sverige får ta del av en likvärdig välfärd i förhållande till den lokala skattesat‑ sen. De senaste tre decennierna av befolkningsökning(och relaterad förändring av ålderssammansättning) har lett till ökade ojämlikheter av lokala skatter. I kommunerna som har en minskande befolkning är skattesatsen betydligt högre än i kommuner med en växande befolkning. Det finns en perfekt negativ linjär korrelation mellan de senaste 30 åren av befolkningsökning och de lokala skattesatserna år 2020 som spridningsdiagrammet nedan visar. Figur 1 Lokal skattesats(2020) och befolkningsökning(1990–2020) 36 34 Skattesats (%) 32 30 28 –1 0 1 2 3 Befolkningstillväxt(%) Källa: Egen illustration, SCB(2021 a, b). 1.2 VAD HANDLAR GEOGRAFISK ­OJÄMLIKHET OM IDAG? Dagens geografiska ojämlikhet består av en uppdelning mellan stagnerande och växande regioner. I båda ändarna av skalan skapar den ojämlika geografiska situationen starka spänningar. En av de mest uppenbara är den mellan de väx‑ ande storstadsområdena – där den största delen av den nya sysselsättningen skapas – och minskande avlägsna områden där gamla jobb försvinner utan att ersätts av nya. I en per‑ fekt värld utan hinder och kostnader eller asymmetrier i infor‑ mation, skulle enskilda personer kunna röra sig fritt för att hitta en plats för att tillgodose sina behov och förbättra sitt välbefinnande. Det finns emellertid massiva barriärer och asymmetrier som leder till att dörrar stängs, vilket hindrar personer från att ta del av de tillgångar som skapas i dagens ekonomi. Platsen där du föds, växer upp och bor har en allt mer avgörande inverkan på utsikterna för ditt liv och välbefinnande i Sveri‑ ge. I stagnerande regioner där människor har svårt att hitta arbete, betyder valet att stanna en betydande risk att få det sämre ställt. Ekonomiska underskott trots höga skatter, gör att främst äldre i stagnerande regioner drabbas av ett be‑ gränsat tillhandahållande av välfärdstjänster. Alternativet med intern migration, det vill säga att flytta från en stagne‑ rande till en växande arbetsmarknad, är inte heller problem‑ fritt. Vi har sett en enorm expansion av arbetsmarknaden i storstadsregionerna i Sverige under de senaste 30 åren(An‑ dersson et al. 2018). Däremot har planeringen av bostäder och infrastruktur anpassats i långsam takt under expansio‑ nen. Ett av de största hindren för att komma in på arbets‑ marknaden i storstäderna är bristen på ekonomiskt över‑ kommliga bostäder. Trots att de geografiska obalanserna är resultatet av de se‑ naste 30 årens utveckling, släpar den politiska responsen efter. Dagens regionalpolitik är inte medvetet utformad för att ta itu med den stora klyftan mellan stagnerande och växande regioner. Snarare gjordes regionalpolitiken om till en tillväxtpolitik på 1990-talet i samband med EU-medlem‑ skapet(Nilsson, 2012). Att uppnå nationella tillväxtmål har därför blivit till regionalpolitik. Tillväxtpolitikens retorik syftar till att anpassa utformningen lokalt för att få ut det mesta av de konkurrensfördelar som varje region förfogar över. I prak‑ tiken kan tillväxtpolitiken möjligen fungera i de redan dyna‑ miska tillväxtregionerna, medan stagnerande regioner får mindre stöd, om något överhuvudtaget, när de försöker att skapa en konkurrenskraftig och innovativ lokal ekonomi uppifrån och ner. Många av idéerna som styr politiken är inte baserade på evidensbaserad forskning, utan på mode‑ ord, kvasivetenskapliga termer eller orealistiska paralleller till framgångsrika regioner. En serie av kvantitativa utvärderingar har inte kunnat hitta någon effekt av Sveriges nuvarande regionala tillväxtpolitik (Collin mfl. 2021). På regional nivå finns det inga exempel där en stagnerande region har utvecklats till en växande re‑ gion tack vare en väl utformad tillväxtpolitik. Av uppenbara skäl hänger den geografiska omstruktureringen ihop med den grundläggande förändringen från produktion av varor

Ojämlikheten i levnadsstandard i Sverige 7 till tjänster – där arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin minskar i alla regioner och jobb inom tjänstesektorn uppstår i storstadsområdena – en geografisk förändring som inte mildras av några få projekt som finansieras av EU:s struktur‑ fonder. Varje politisk åtgärd som syftar till att vända utveck‑ lingen är orealistisk(Normark/Svensson 2019). Istället bör fokus ligga vid att stödja anpassningen till de pågående strukturförändringarna av ekonomin och hitta sätt att hjäl‑ pa alla människor att göra det bästa av sina liv och delta aktivt i ekonomins värdeskapande. Efter att ha granskat den nuvarande situationen i Sveriges regioner i följande kapitel, kommer vi att återgå till vår ambition att lägga fram ett för‑ slag för att förbättra den nuvarande situationen och att göra den ekonomiska utvecklingen mer balanserad i framtiden.

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 8 2 DAGENS SVERIGE: VÄXANDE SKILLNADER I ETT ÅLDRANDE LAND Bedömningen att ojämlikheterna växer, som beskrivs i före‑ gående avsnitt, ska dock inte tolkas som att Sverige är spe‑ ciellt hårt drabbat i en internationell kontext. Det som be‑ skrivs är en del av ett större globalt fenomen bland utvecklade länder. I Internationella jämförelser rankas ofta Sverige bland de bästa länderna i världen vad gäller jämlik‑ het. Ett typexempel är rapporten”Better Life Index” från OECD: Det regionala ojämlikhetsindexet för åtta subnatio‑ nella regioner(riksområden) listar Sverige som det tolfte bästa av 30 utvärderade OECD-länder. När det tillämpas på 21 subnationella regioner(län) når Sverige en ledande position: På denna nivå i jämförelsen har Sverige det lägsta regionala ojämlikhetsindexet av alla OECD-länder(OECD 2020: 55). Anledningen till denna kontrasterande analys är att det regi‑ onala ojämlikhetsindexet informerar om övergripande ojäm‑ likheter men har ett begränsat förklarande värde för de so‑ cioekonomiska ramförutsättningarna för Sveriges framtida utveckling. En mer omfattande uppsättning av indikatorer, som används för analysen som presenteras i det här avsnit‑ tet om 290 svenska kommuner, ger ytterligare insikter. De viktigaste resultaten är: – Sveriges befolkningsdynamik utgörs av skilda utveck‑ lingsvägar för ett demografiskt åldrande land som står under tryck att förändras under det innevarande år‑ hundrandet. Utan invandring från utlandet skulle Sveri‑ ge vara ett krympande land. – De flesta av de nyanlända flyttar till större städer, precis som många(övervägande unga) svenskar från lands‑ bygden och perifera områden. Ett ökat urbaniserings‑ tryck(och utflyttning från stad till förort) och ojämlik‑ heter mellan storstadsområden och landsbygdsområ‑ den följer. – I Sverige är välstånd och bättre levnadsförhållanden tyd‑ ligt sammankopplade med närheten till storstadsom‑ råden. De bästa levnadsförhållandena kan lokaliseras i kommuner på bekvämt pendlingsavstånd till de mest lukrativa arbetsmarknaderna i storstäderna. – Undantag från denna allmänna bild finns i några stora men glesbefolkade kommuner i den allra nordligaste delen av Sverige med möjlighet till höga inkomster inom gruvdrift och basindustri. – Levnadsförhållandena i stora städer(Stockholm, Göte‑ borg, Malmö, Uppsala, Linköping, Örebro, Västerås med flera) kännetecknas av en större variation och nya risker att utsättas för social polarisering. Missgynnade hushåll och individer med låg utbildning konfronteras med sti‑ gande levnadskostnader och en förändrad arbetsmark‑ nad. Jobb och inkomstmöjligheter kopplas alltmer till höga nivåer av utbildning och kvalifikationer som delar upp arbetskraften och sätter press på människor att an‑ passa sig. – Landsbygden och perifera områden kämpar med den förändrade efterfrågan på befintlig infrastruktur och tjänster. En åldrande befolkning kräver fler hälso- och sjukvårdstjänster. Utvandring av familjer leder till ett överskott av bostäder och problem på fastighetsmark‑ naden. En överdimensionerad infrastruktur är kostsam att underhålla och att minska/anpassa efter den föränd‑ rade befolkningsmängden. Utöver den ogynnsamma cirkeln med demografiska förändringar som krympan‑ de kommuner upplever, begränsas antal arbetstillfällen av en fortsatt mekanisering inom jordbruket och en automatisering i industrin. Av detta följer en fortsatt utflyttning. De viktigaste resultaten visar att Sverige står inför en rad utmaningar. Det behövs nya koncept för strategisk struk‑ tur- och socialpolitik för att hantera olika utvecklingstren‑ der, trots att ojämlikheten är relativt låg för tillfället i Sverige i jämförelse med andra länder. Långsiktiga(t.ex. klimatför‑ ändringar och global integration) och kortsiktiga behov av förändring(t.ex. coronapandemin och finanskrisen 2008) innebär risker att skillnader fördjupas i framtiden. I detta sammanhang argumenterar studier om regional ekonomisk motståndskraft för en”platskänslig anpassad utvecklings‑ politik” som noggrant väger samman potentiella effekter av nationell och regional politik, inte bara där de genomförs, utan även när det gäller deras effekter på närliggande regi‑ oner(Lammarino et al. 2019; Pontarollo/Serpieri 2020: 163). Utifrån denna synvinkel fokuserar analysen av socioeko‑ nomiska skillnader i den här rapporten på en integrerad bedömning av Sveriges ramförhållanden för framtida ut‑ veckling. Den diskuterar aktuella geografiska variationer av styrkor och svagheter mot bakgrund av framtida risker och utmaningar för landet. Valda indikatorer informerar om(1) ekonomi, sysselsättning och arbetsmarknad;(2) utbildnings‑ möjligheter och utsikter i livet;(3) välstånd och hälsa;(4) statligt agerande och deltagande samt(5) interna migra‑ tionsmönster.

Dagens Sverige: Växande skillnader i ett åldrande land 9 2.1 METOD Det finns olika styrkor och svagheter med Sveriges geografi. Indikatorer som används för att fånga deras geografiska va‑ riationer och skillnader valdes för deras förklarande kraft för det utvalda ämnet. De står som typexempel på ojämlik ut‑ veckling som kan förknippas med geografiska ramförhållan‑ den och tolkas i jämförelse med utvecklingen på andra håll i landet. Förutom valet av indikatorer är den geografiska detaljnivån för datainmatning viktig. Värden för indikatorer kan tydligare tillskrivas den politiska miljön om observations‑ området representerar påverkansområdet för politiskt age‑ rande och styrning på ett korrekt sätt. Trots att nationell och statlig politik samt lokalt beslutsfattande alltid samverkar i viss utsträckning, visar värden på kommunal nivå ett mer informativt värde i detta sammanhang, än på övergripande administrativa nivåer där data sammanställs som utmynnar i medelvärden som kan leda till att de geografiska mönstren blir otydliga. Nyheten i den här rapporten är den integrerade analysen av den omfattande uppsättning indikatorer på kommunal nivå i ett geostatistiskt förfarande som kallas klusteranalys. En‑ skilda indikatorkartor sätts ihop till områden med liknande styrkor och svagheter i jämförelse med det nationella ge‑ nomsnittet. Det resulterar i en karta som informerar om en geografisk typologi över ojämlikheter i Sverige, den så kall‑ ade Ojämlikhetskartan över Sverige. Det är viktigt att läsa kartan tillsammans med statistisk information som känne‑ tecknar ett kluster. Dessutom visar en kort texttolkning de synliga geografiska mönstren med sikte på förklarande fak‑ torer. Följande indikatorer och indikatorgrupper användes för att skapa Ojämlikhetskartan över Sverige 1 : 1. Sysselsättningsgrad, demografiska försörjningskvoten(ekonomi, sysselsättning och arbetsmarknad): Sysselsättning är grunden för ekonomisk verksamhet. Högre sysselsättning visar på en framgångsrik samord‑ ning mellan de arbetstillfällen som en region har att er‑ bjuda och den lokala och regionala arbetskraftens kom‑ petensnivåer och preferenser. Personer som är anställda genererar vanligtvis medel för personer i beroendeställ‑ ning genom inkomst och socialförsäkringsavgifter. Den demografiska beroendekvoten anger förhållandet mel‑ lan personer som är i beroendeställning och personer i arbetsför ålder. Högre värden pekar mot högre krav från personer i beroendeställning och högre press på privata och offentliga medel för att försörja dem. Höga värden är ofta en konsekvens av demografiskt åldrande och utflyttning av personer i arbetsför ålder. 2. Risken att drabbas av fattigdom bland barn, högutbildad arbetskraft(utbildningsmöjligheter och utsikter i livet): En uppväxt i fattigdom är en betydande börda för barn. Många studier visar att koncentration av fattigdom kan leda till negativa miljöspecifika effekter på huruvida utsikterna i livet kommer att förverkligas. 1 I fetstil: indikatornamn; i kursiv stil: ämnesgrupp Andelen anställda i den högkvalificerade arbetskraften betonar utbildningens betydelse i detta avseende. Hö‑ gre värden visar var fler människor har förutsättningar att konkurrera på en alltmer konkurrensutsatt arbets‑ marknad om det finns passande arbetstillfällen. Att hit‑ ta ett passande jobb är bara en del av bilden. Högre utbildningsnivåer är också förknippade med högre po‑ tential för personlig utveckling och omställning på en föränderlig arbetsmarknad. 3. Genomsnittliga månatliga bruttolöner, huspriser, anställda inom hälso- och sjukvård, löneskillnader mellan könen(välstånd och hälsa): Löner är grundläg‑ gande för att täcka levnadskostnaderna. Otillräcklig in‑ komst leder till utestängning och påfrestningar för fa‑ miljer och/eller välfärdsstaten att täcka kostnaderna för personer i beroendeställning. Huspriser står för variatio‑ nen i levnadskostnader över hela landet. Högre huspri‑ ser visar inte bara var fastighetsmarknaden inte är lika överkomlig i jämförelse med andra platser. Högre bo‑ stadspriser är ofta förknippade med andra högre utgif‑ ter i dyrare regioner. Andelen anställda inom hälso- och sjukvård används som ett mått på hälso- och sjukvårds‑ sektorns betydelse i en region. Högre andelar kan utgö‑ ras av hög efterfrågan, till exempel i regioner med höga andelar äldre, eller hög efterfrågan på specialiserade tjänster i jämförelse med annan form av anställning i regionen. Regionala variationer i löneskillnader mellan könen visar var kvinnors löner avviker från mäns ge‑ nomsnittliga inkomst. Högre värden(d.v.s. kvinnor tjä‑ nar mindre än män) finns ofta inom högkvalificerade jobb där frågor om jämställdhet inte är reglerade. 4. Valdeltagande, investeringar per capita(statligt agerande och deltagande): Andelen människor som röstar i de nationella valen visar människors intresse för demokratiskt deltagande. Högre andelar tillskrivs ofta högre utbildning och välstånd. Rika och utbildade människor är benägna att rösta. Vissa”heta” ämnen och specifika personers attraktionskraft kan också mo‑ tivera människor att rösta. Detta kan också ses som ett positivt bidrag till deltagandet. Investeringar per capita betecknar den lokala myndighetens förmåga att inves‑ tera i infrastruktur och tjänster för lokalbefolkningen och den lokala ekonomin, inklusive medel från överre‑ gionala institutioner som framgångsrikt har dirigerats till området. Högre nivåer förknippas med infrastruktur och tjänster av högre kvalitet som är mer benägna att möta kraven från lokala användare. 5. Intern migrationsbalans(migration): Balansen mellan in- och utvandring kan tolkas som en tidig varnings‑ klocka för geografiska diskrepanser mellan människors förväntningar att utsikterna för livet förverkligas å ena sidan, och betydelsen av brister som motiverar migra‑ tion å andra sidan. Utbud och efterfrågan av infrastruk‑ tur, stabilitet på arbetsmarknaden och många kulturella och samhälleliga ojämlikheter är förknippade med mig‑ rationsmönster och befolkningsunderlaget som följer härav. I denna kontext kan intern migration tolkas som ett uttryck för lokaliseringspreferenser och uppfattning‑

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 10 en om önskade levnadsförhållanden bland den svenska befolkningen. Figur 2 visar den resulterande geografiska typologin i den nationella Ojämlikhetskartan över Sverige. Klustren är se‑ mantiskt inramade med etiketter som är härledda från tolk‑ ningen av indikatorvärden och ytterligare information om geografin för deras avgränsning. Tabell 1 ger en sammanfat‑ tande översikt över indikatorer som kännetecknar de enskil‑ da geografiska typerna. Pilar används för att symbolisera det matematiska värdet av indikatorvärdet(mycket högt:  ↑ ; högt:  ↗ ; genomsnittligt:  o ; lågt:  ↘ ; mycket lågt:  ↓ ). I vissa fall står höga värden för positiva lokaliseringsfaktorer(d.v.s. hö‑ ga värden för genomsnittliga inkomster och hög sysselsätt‑ ningsgrad), i andra fall är de ganska negativa för utsikter i livet(d.v.s. höga fattigdomsrisker eller höga värden för bo‑ stadslån). Av denna anledning används en extra färgbak‑ grund(nyanser av grönt= ganska positivt eller mycket posi‑ tivt; ljusgrått= medelvärde; nyanser av rött= ganska negativt eller mycket negativt) för att indikera bedömningen av vär‑ den när det gäller styrkor och svagheter i en region som alltid bör tolkas i jämförelse med nationella medelvärden. Kombinationen av ojämlikhetskartan och dess statistiska vär‑ den syftar till att underbygga tolkningen. En interaktiv webb‑ karta gör det möjligt att ytterligare undersöka värdena för alla inmatningsvariabler och deras kombinerade effekt på ojämlikhetskartan: https://fes.de/ojamlikt-sverige. 2.2 FYRA SVERIGE Ojämlikhetskartan visar att Sverige kan delas in i fyra geogra‑ fiska typer med tydliga socioekonomiska fördelar och nack‑ delar. Färgerna i förklaringen har med avsikt associativa fär‑ ger: Nyanser av grönt visar områden som det för närvarande går bättre för i den övergripande analysen och verkar vara bättre förberedda på framtidens utmaningar – åtminstone för majoriteten av människor. Ockrafärgen visar områden som ofta har indikatorvärden nära riksgenomsnittet. Den violetta färgen används för att kartlägga områden med en majoritet av negativa indikatorvärden, det vill säga områden som be‑ höver särskild politisk uppmärksamhet. Baserat på denna färgtolkning visar kartan i princip tre nivåer av ojämlikhet: genomsnittet, över genomsnittet och under genomsnittet. 1. Genomsnittet: Sveriges stabila mitt(ockrafärg i figur 2) är hem för 2,14 miljoner människor(20,9 procent av Sveriges sammanlagda befolkning på 10,2 miljoner in‑ vånare) och 121 kommuner(41,7 procent av samman‑ lagt 290 kommuner). I den södra delen innefattar det främst inlandsregioner och i norr täcker det glesbefolk‑ ade men stora kommuner. Det här klustret omger ovan‑ stående genomsnittliga kluster som antyder den avgö‑ rande rollen som avståndet till de viktigaste affärs­ centrumen har som en drivkraft för socioekonomiska skillnader. Denna geografiska typ kännetecknas av en majoritet av indikatorvärden som ligger nära det natio‑ nella genomsnittet(se tabell 2). 2. Över genomsnittet: Majoriteten av svenskarna lever i välbärgade pendlingsområden och blomstrande stads‑ regioner med hög risk för social marginalisering(ljusoch mörkgrönt i figur 2), även i stora men glesbefol‑ kade gruvområden i norr. Rika pendlingsområden och blomstrande stadsregioner kompletterar varandra när det gäller deras funktionella förhållande mellan ett dy‑ namiskt ekonomiskt centrum och kommuner på pend‑ lingsavstånd till dessa centrum. Dessa pendlingsområ‑ den i förorten eller utanför städerna skiljer sig åt när det gäller indikatorvärden: Vissa visar högre livskvalitet när det gäller förmögenhetsfördelning, lokala levnads‑ förhållanden men också höga priser som hushåll med låg inkomst har svårt att ha råd med. Dessutom finns det en ökad risk för mycket urbaniserade områden i mitten av dessa två kluster att drabbas av social margi‑ nalisering. En större andel arbetslösa och jämförelsevis mindre kvalificerade nyanlända invandrare konkurrerar om låglönejobb. Ökande levnadskostnader är en viktig drivkraft för social polarisering, gentrifiering och att missgynnade hushåll drivs bort. Den efterföljande ut‑ flyttningen till förorterna leder till ett ökat antal pendla‑ re som lägger press på ett överbelastat och bilberoende transportsystem. Inom dessa två geografiska typer bor 6,9 miljoner människor(67,1 procent av den svenska be‑ folkningen) i 77 kommuner(26,6 procent av alla svens‑ ka kommuner). 3. Under genomsnittet: Sveriges periferi(den violetta fär‑ gen i figur 2) visar tydliga tecken på geografiska nack‑ delar på grund av sin lokalisering. Det långa avståndet till den lukrativa arbetsmarknaden i storstäderna och de begränsade affärsmöjligheterna i det egna området leder till en utflyttning som hotar lönsamheten för de återstående lokala verksamheterna. Automatisering och fortsatt mekanisering av jordbruket och industriproces‑ ser begränsar perspektiven än mer för unga människor i detta kluster. Färre människor återvänder efter att ha tillbringat livsfaser i utbildningar och tidiga karriärer i de stora städerna. Den återstående befolkningen är därför i genomsnitt äldre och har behov av omfattande hälso‑ vård. Bostäder som står tomma och en överdimensione‑ rad infrastruktur på grund av ett krympande befolk‑ ningsunderlag blir problematiskt för kommunerna att hantera. Det finns två undantag i detta kluster där kom‑ muner närmare stora dynamiska städer visar liknande värden(områden runt Helsingborg norr om Malmö och Eskilstuna väster om Stockholm). Dessa områden lider av liknande problem på grund av andra ogynnsamma geografiska faktorer. Sammanlagt bor det 1,33 miljoner människor(13,0 procent av Sveriges befolkning) i den glesbefolkade svenska periferin i 82 kommuner(28,3 procent av Sveriges alla kommuner). Den här sammanfattningen karaktäriserar mönstren av ojäm‑ likhet i korthet. Definitionen av dessa geografiska typer läm‑ par sig också för att utvärdera struktur- och socialpolitik i framtiden. För detta ändamål visar tabell 2 de aktuella indi‑ katorvärdenas bandbredd tillsammans med namnet på res‑ pektive kommun med minimi- och maximivärden inom varje kluster.

Dagens Sverige: Växande skillnader i ett åldrande land 11 Figur 2 Ojämlikhetskartan över Sverige Luleå Östersund Umeå Örnsköldsvik Sundsvall Karlstad Falun Gävle Örebro Uppsala Västerås Eskilstuna Stockholm Linköping Göteborg Jönköping städer(invånare) ! stad > 500,000 ! stad > 100,000 ! stad < 100,000(urval) motorväg och det statliga vägnätet 0 100 km Halmstad Helsingborg Malmö Växjö Kalmar Karlskrona Källa: Egen illustration. Data: Statistikdatabasen Sweden; Svensk Mäklarstatistik; Eurostat; se Bilaga A för detaljer. kluster Rika pendlingsområden och gruvdistrikt i norr Låg befolkningstäthet Välmående stadsregioner med hög risk för social marginalisering Sveriges stabila mitt Periferin Hög befolkningstäthet Geodata: Geofabrik GmbH, OpenStreetMap Contributors 2018

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 12 Tabell 1 Geografisk typologi av socioekonomiska skillnader i Sverige Beskrivning Rika pendlingsområden(A) och gruvdistrikt i norr(B) (44 kommuner; 1,56 mn invånare) Subkluster A: Sveriges mest välmående regioner ligger i pendlingsför‑ orterna till de stora affärscentrumen i storstadsområdena i söder. De är hem för en högkvalificerad arbetskraft med hög inkomst som har den högsta sysselsättningsgraden och högsta nivån av politiskt del‑ tagande(uttryckt i valdeltagande) i jämförelse med det svenska ge‑ nomsnittet. Dessa regioners rikedom får följdeffekter, till exempel den relativt låga risken för barn att uppleva fattigdom, höga statliga inves‑ teringsnivåer och en låg andel människor som befinner sig i beroen‑ deställning av att andra ska försörja dem(försörjningskvoten). Det är troligt att utländsk och intern invandring till storstadsområden gene‑ rerar en ökad urbanisering av förorterna(“spillover-effekt”) till pend‑ lingsområden där traditionella familjemönster råder. Stora löneskill‑ nader mellan könen och mycket höga priser på fastighetsmarknaden stöder denna tolkning. Speciellt det senare har en selektiv effekt på sociala miljöer och vem som har råd att bo där. Subkluster B: Liknande värden för rikedom och välstånd finns i stora glesbefolkade kommuner i norr. Arbetsmarknader av hög kvalitet inom gruvdrift och basindustri är de viktigaste förklaringsfaktorerna för att de lokala levnadsförhållandena ligger över genomsnittet i dessa områden. Indikatoranalys Geografisk avgränsning Sysselsättningsgrad: 85,1 % ↑ Försörjningskvot: 65,6 % ↘ Högkvalificerad: 34,1 % ↑ Fattigdomsrisk för ↓ barn: 9,7 % Löneskillnader mellan ↓ ­könen: 74,5 % Inkomst: 32 589 SEK ↑ Hälso- och sjukvård 2 : 36,6 o per 100 inv. Huspriser(i SEK 1 000): ↑ 4 367 Investeringar 3 : 8 267 SEK ↗ Valdeltagande: 90,0 % ↑ Intern migration: –0,8 inv. ↗ per 1 000 Välmående stadsregioner med hög risk för social marginalisering (43 kommuner; 5,3 mn invånare) Detta kluster inkluderar de största och mest dynamiska städerna i Sverige (Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Örebro, Västerås med flera). De är de mest befolkade områdena(i genomsnitt 123 000 invånare) i jämförelse med alla andra kluster(i genomsnitt 20 000 invå‑ nare). Affärsmöjligheter och affärstjänster är utmärkta men inte tillgäng‑ liga för alla: Den sammanlagda sysselsättningsgraden är ganska låg. Delar av storstadssamhället är inte en del av arbetskraften. Det leder till följdeffekter för barn i miljöer där fattigdomsrisken för barn är ganska hög(generellt i detta kluster: genomsnitt i jämförelse med det svenska genomsnittet). Arbetslösa och missgynnade hushåll utsätts för relativt höga levnadskostnader som huspriserna ger uttryck för. Den svenska befolkningen fluktuerar men har en stabil jämvikt och försörjnings‑ kvoten är lägst: Befolkningstillväxten i städerna drivs på av nyanlända som kommer till Sverige. De huvudsakliga utmaningarna består av att integrera människor i en föränderlig arbetsmarknad och politik för att kontrollera stigande levnadskostnader som drivkraft för social mar‑ ginalisering. Sysselsättningsgrad: 79,1 % ↘ Försörjningskvot: 57,8 % ↓ Högkvalificerad: 34,1 % ↑ Fattigdomsrisk för o barn: 19,7 % Löneskillnader mellan ↗ ­könen: 81,2 % Inkomst: 31 554 SEK ↗ Hälso- och sjukvård: 46,2 ↑ per 100 inv. Huspriser(i SEK 1 000): ↗ 3 633 Investeringar: 6 495 SEK o Valdeltagande: 86,8 % o Intern migration: –0,8 inv. ↗ per 1 000 > 2”Hälso- och sjukvård“ står för indikatorn“anställda inom hälso- och sjukvårdssektorn per 100 invånare 65 år eller äldre”. 3“Investeringar” står för indikatorn“lokala myndigheters/kommunens investeringar per capita i 1 000 SEK(i genomsnitt 2016–2019)”.

Dagens Sverige: Växande skillnader i ett åldrande land 13 Facit till värdena: mycket höga värden:  ↑  höga värden:  ↗  genomsnittliga värden:  o  låga värden:  ↘  mycket låga värden:  ↓ Hur de ska tolkas: mycket positiva   positiva  genomsnittliga  negativa  mycket negativa  Beskrivning Sveriges stabila mitt (121 kommuner; 2,14 mn invånare) Detta kluster har det högsta antalet medelvärden för alla utvalda in‑ dikatorer i denna studie. Det omfattar stora delar av Sverige med ca 40 % av alla 290 kommuner och ca 20 % av befolkningen. Demogra‑ fiskt åldrande och utvandring är de största utmaningarna. Statiskt sett är relativt många människor beroende av den återstående arbets‑ kraften, sannolikt många äldre. Många unga och kvalificerade perso‑ ner lämnar området för att söka jobb i städerna. De flyttar ofta till rika pendlingsområden i en senare fas i livet(”familjeurbanisering av för‑ orten”). Kommunerna i det här klustret kämpar därför för att stabi‑ lisera befolkningen med nyanlända som kommer till Sverige och för‑ ändringar i den sociala strukturen: Jämförelsevis låga huspriser står för en begränsad attraktion för vissa regioner inom kommunerna i detta kluster, ett genomsnittligt antal barn lever i riskzonen för fattigdom samt inkomst och statliga investeringar är negativa. Kommuner i detta kluster visar tydligt tidiga symptom på kommande hot om demogra‑ fisk förändring i behov av politik för strukturstöd. Indikatoranalys Geografisk avgränsning Sysselsättningsgrad: 81,6 % ↗ Försörjningskvot: 73,2 % ↗ Högkvalificerad: 22,3 % ↘ Fattigdomsrisk för o barn: 20,1 % Löneskillnader mellan o ­könen: 77,9 %  Inkomst: 30 666 SEK o Hälso- och sjukvård: 32,9 ↘ per 100 inv. Huspriser(i SEK 1 000): ↘ 1 754 Investeringar: 5 563 SEK o Valdeltagande: 87,7 % o Intern migration: –2,9 inv. ↘ per 1 000 Periferin (82 kommuner; 1,33 mn invånare) I jämförelse med det tidigare klustret tillhör majoriteten i det här klus‑ tret Sveriges glesbefolkade periferi. De visar framskridna symptom på hoten om demografisk förändring under det innevarande århund‑ randets tryck att förändras. Områden som ligger långt ifrån städerna har genomgående lägre värden än det svenska genomsnittet för alla indikatorer förutom löneskillnader mellan könen och huspriser. Svenska befolkningens utvandring till andra platser skapar en ond cir‑ kel: Människor står inför en förhållandevis hög risk för arbetslöshet och begränsade möjligheter att ställa om på arbetsmarknaden på grund av lägre kvalifikationsnivåer och bristen på affärsmöjligheter. Inkomsterna är låga. Offentliga budgetar är ansträngda för att kunna genomföra nödvändiga investeringar för att upprätthålla den över‑ dimensionerade infrastrukturen. Många barn lever med risken för fattigdom. Deltagandenivåer, uttryckt i valdeltagande, ligger också under genomsnittet. Detta kluster har specifika behov när det gäl‑ ler politiska incitament, t.ex. att stödja digitala affärsmöjligheter och strategiska investeringar genom att stödja infrastrukturella tjänster. Två undantag i mer tätbefolkade orter i närheten av större städer kompletterar detta kluster: Området kring Helsingborg norr om Malmö och Eskilstuna väster om Stockholm visar på socioekonomiska nackdelar som liknar regionerna i periferin. Sysselsättningsgrad: 77,4 % ↘ Försörjningskvot: 74,3 % ↗ Högkvalificerad: 19,2 % ↘ Fattigdomsrisk för ↑ barn: 29,0 % Löneskillnader mellan ↗ ­könen: 81,7 % Inkomst: 30 126 SEK ↘ Hälso- och sjukvård: 31,6 ↘ per 100 inv. Huspriser(i SEK 1 000): ↓ 1 171 Investeringar: 4 963 SEK ↘ Valdeltagande: 85,1 % ↘ Intern migration: –30,2 inv. ↓ per 1 000 Källa: Egen illustration. Data: Statistikdatabasen Sweden; Svensk Mäklarstatistik; Eurostat; se Bilaga A för detaljer.

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 14 Tabell 2 Indikatorvärdenas bandbredd för den geografiska typen Indikator Värde Rika pendlingsområdenoch gruvdistrikt i norr Sysselsättningsgrad(%) Demografisk försörjningskvot(%) Högkvalificerad arbetskraft(%) Risken att drabbas av ­fattigdom(ålder 0–19) (%) Månatlig bruttolön (SEK) Löneskillnader mellan könen(%) Anställda inom hälsooch sjukvård per 100 ­invånare i åldern 65 och äldre Huspriser(i 1 000 SEK) Lokala myndigheters/ kommunens investeringar per capita i 1 000 SEK(i genomsnitt 2016–2019) Valdeltagande(%) Övergripande intern ­migrationsbalans, netto (per 1 000 invånare) Min. Max. Min. Max. Min. Max. Min. Max. Min. 79,5(Danderyd) 89,1(Habo) 52,5(Mölndal) 78,9(Tjörn) 19,7(Gällivare) 54,8(Danderyd) 5,0(Täby) 16,0 Bo‑ den) 30 200(Kiruna) Max. 36 900(Sollentuna) Min. Max. Min. Max. 64,7(Danderyd) 81,5(Lidköping) 23,9(Danderyd) 50,3(Mölndal) Min. Max. 1 273(Boden) 11 209(Danderyd) Min. Max. 1 972(Knivsta) 29 472(Gällivare) Min. Max. Min. 82,3(Gällivare) 93,9(Lomma) –75,6(Boden) Max. 119,7(Trosa) Välmående stadsregioner med hög risk för social marginalisering 67,8(Malmö) 84,0(Åre) 43,3(Sundbyberg) 71,9(Eksjö) 22,6(Nässjö) 55,8(Lund) 11,0(Solna) 37,0(Malmö) 29 700(Norrköping) 34 300 Väsby; Solna) 73,3(Upplands-Bro) 87,3(Åre) 36,2(Sigtuna) 66,2(Umeå) 1 528(Falköping) 8 874(Solna) 2 128(Gävle) 11 953(Skövde) 77,5(Södertälje) 89,9(Karlskrona) −29,0(Sigtuna) 34,1(Åre) Sveriges stabila mitt Periferin 76,0(Degerfors) 86,4(Krokom) 60,2(Svalöv) 92,6(Borgholm) 15,9(Vansbro) 34,0(Höganäs) 12,0(Mörbylånga) 30,0 Köping) 28 600 Lycksele) 33 900(Höganäs) 71,3(Grums) 86,5(Borgholm) 20,4(Båstad) 49,8(Lycksele) 443(Bjurholm) 3 915(Båstad) 1 218(Heby) 14 277(Älmhult) 66,4(Eda) 85,5(Sorsele) 57,9(Helsingborg) 95,5(Pajala) 14,4(Filipstad) 32,2(Helsingborg) 19,0(Åsele) 45,0(Högsby) 28 200(Åsele) 32 300( Helsing‑ borg) 72,3(Klippan) 92,7(Sorsele) 21,9(Strömstad) 42,7 Eskilstuna) 330(Åsele) 4 042 borg) 1 028(Laxå) 13 007 stad) 83,6(Nordanstig) 91,7(Mörbylånga) −49,4(Arvidsjaur) 65,9(Gnesta) 72,8(Haparanda) 88,5(Vingåker) −126,0 berg) 34,5(Ockelbo) Källa: Egen illustration. Data: Statistikdatabasen Sweden; Svensk Mäklarstatistik; Eurostat; se Bilaga A för detaljer

Ny politik för lika levnadsvillkor och social sammanhållning 15 3 NY POLITIK FÖR LIKA LEVNADSVILLKOR OCH SOCIAL SAMMANHÅLLNING Efter att ha granskat den geografiska konstellationen av ojämlikhetens ekonomiska och sociala aspekter, kan vi kon‑ statera att jämlikhet och välbefinnande inte uppnås genom den nuvarande regionala tillväxtpolitiken eller den nuva‑ rande politiken för regional utjämning/omfördelning. De senaste åren av växande ekonomiskt välstånd, har till stor del skapat välstånd i de växande storstadsområdena. Nästan hälften av alla kommuner eller lokala regioner(LAU2) har haft ett minskande befolkningsunderlag. Däremot har de dynamiska och växande storstadsområdena och universitets‑ städerna inklusive angränsande landsbygd expanderat kraf‑ tigt. Inte sedan början av det industriella genombrottet är den geografiska dynamiken av regionala skillnader starkare än den utveckling som har observerats under de senaste decennierna. Den geografiska dynamiken på en snabbt växande arbets‑ marknad i främst storstadsområden med starka tjänste‑ sektorer, står i stark kontrast till de stagnerande regionerna med arbetstillfällen som går förlorade i tillverkningsindustrin. Spänningarna som skapas mellan de växande och stagne‑ rande regionerna blir starkare och hämmar social samman‑ hållning samt skapar ett ojämlikt välstånd. Det leder till att den geografiska polariseringen i Sverige bidrar till landets politiska polarisering(Lindell/Pelling 2021). För närvarande kämpar de stagnerande regionerna, som har en krympande befolkning, en överdimensionerad och föråldrad infrastruk‑ tur, en åldrande befolkning och en förlust av arbetstillfällen och skatteintäkter, med att ge medborgarna inkomst och väl‑ färd. Växande regioner expanderar i en takt som gör att svårigheter med att anpassa sig efter den nya geografiska dynamiken skapar problem med bostäder, vilket tar sig ut‑ tryck i form av överbefolkning, dåliga bostadsförhållanden, höga fastighetspriser och långa väntetider för hyreslägenhe‑ ter. Eftersläpande investeringar i fysisk infrastruktur gör till‑ gången till arbete och välfärd tidskrävande och stressande som leder till minskat välbefinnande. Polariseringen på ar‑ betsmarknaden förstärker trenden med bostadssegregation inom storstadsområden, organiserade kriminella nätverk och incidenter av gängvåld. Den obalanserade regionala ekono‑ miska tillväxten skapar stora strukturella problem i både väx‑ ande och stagnerande regioner. En politik som syftar till att tillgodose den aktuella geografiska ekonomiska dynamiken, måste ta itu med både tillväxt och nedgång för att ge alla människor lika möjligheter, att göra det bästa av människors liv och att göra det möjligt för alla att delta aktivt ta del av de värden som dagens och framtidens ekonomi skapar. 3.1 BEGRÄNSNINGAR MED DEN ­NUVARANDE GEOGRAFISKA POLITIKEN Dagens regionalpolitik är inte avsiktligt utformad för att ta itu med den stora ojämlikheten mellan stagnerande och växande regioner. De nuvarande mer specifika problemen för stagnerande och växande regioner hanteras inte heller på ett sammanhängande sätt för att uppnå lika möjligheter och förbättra levnadsvillkoren för alla människor. Dagens regionalpolitik lider av två stora missuppfattningar. Nästan all ökad sysselsättning under de senaste decennier‑ na har skett inom tjänstesektorn i storstadsområdena, uni‑ versitetsstäderna och närliggande områden. Den växande arbetsmarknaden har stimulerat den snabbt växande efter‑ frågan på bostäder och nästan 95 procent av hela befolk‑ ningsökningen(1,7 miljoner) mellan 1990 och 2020 har ägt rum i storstadsområden, universitetsstäder och närliggande (pendlings-) regioner(SCB, befolkning). Den växande efter‑ frågan har till stor del uppnåtts av en nyliberal bostadspoli‑ tik. Sedan början av 1990-talet har investeringar överlåtits till marknaden, även om varje medborgares rätt till bostad har bibehållits, åtminstone i retoriken. Bristen på utbud till‑ sammans med låga räntor ledde till en höjning av fastighets‑ priserna och en omvandling av hyresrätter till bostadsrätter. Det blev allt svårare att få tillgång till och att ha råd med bostäder, samtidigt som polariseringen på arbetsmarknaden mellan hög- och lågkvalificerade arbeten expanderar. Istället för att kräva större social sammanhållning domineras emel‑ lertid den aktuella debatten om bostadsmarknaden till stor del av ett ännu starkare nyliberalt tryck mot marknadsrefor‑ mer inom hyresbostäder. Varje politisk åtgärd för att mildra de överhettade storstadsområdenas problem med brist på bostäder, segregation och social oro har dock visat sig vara snarare ineffektiv. Att det går att främja en blomstrande marknad utan att ta itu med de sociala och ekonomiska konsekvenserna av tillväxt, är den första missuppfattningen. I den andra änden av skalan finns de regioner som lider av förlust av arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin, utan att det skapas något större antal arbetstillfällen inom tjänste‑ sektorn. Stagnerande regioner drabbas av färre jobb och lägre inkomster. Den traditionella regionalpolitiken som syf‑ tade till att erbjuda stöd till företag som är villiga att investe‑ ra i regioner på tillbakagång, ersattes på 1990-talet av en tillväxtpolitik inspirerad av modeord och kvasivetenskapliga idéer om att skapa konkurrenskraftiga regionala tillväxtmil‑

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 16 jöer(Nilsson 2012). Utan att ha en mer grundläggande för‑ ståelse för mekanismen för tillväxtdynamik i tjänstesektorn, misslyckades de flesta initiativen. Stagnationen förändrades på ett positivt sätt av det tillväxtpolitiska initiativet, men de strukturella problemen med minskande och åldrande be‑ folkning hanterades inte på ett enhetligt sätt. Trots att det kommunala utjämningssystemet varit i bruk, konstaterar vi i denna rapport att invånare i stagnerande kommuner har en högre skattesats men en lägre nivå av välfärdstjänster. Bristerna i omfördelningen mellan kommunerna har fått stor uppmärksamhet i den nationella debatten om regionala skillnader. Debatten har till stor del ägt rum i media, men också i regeringsrapporter. Det finns en växande enighet om att stagnerande regioner lider av en kombination av högre beskattning och en lägre tillgång av välfärdstjänster. Att det går att anpassa den stagnerande utvecklingen utan att till‑ godose de sociala och ekonomiska konsekvenserna av tillba‑ kagång, är den andra missuppfattningen. Varje politisk åtgärd som syftar till att vända tidvattnet är långt ifrån realistisk. Det är dags att inse att vi behöver en geografiskt baserad socialpolitik och ekonomisk politik som är sammanhängande och som hjälper oss att anpassa oss till den pågående strukturförändringen av ekonomin. Vi behö‑ ver en politik som syftar till att hjälpa alla människor att göra det bästa av sina liv och att ta del av värdet som skapas i ekonomin. I nästa avsnitt beskrivs utgångspunkten för ett sådant politiskt initiativ. 3.2 REKOMMENDERADE ÅTGÄRDER PÅ LOKAL NIVÅ Den geografiska analysen av sociala och ekonomiska skill‑ nader illustrerar ett antal specifika utmaningar för de iden‑ tifierade klustren. För att ge mer lokalt inriktade rekom‑ mendationer för åtgärder, lägger vi fram mer specifika rekommendationer utöver de ovan nämnda generella re‑ kommendationerna. För att förbättra tillgången till expanderande arbetsmark‑ nader är det avgörande med investeringar i infrastruktur för att expandera lokala arbetsmarknader. En bättre integration av invandrare kan stimuleras av en mer aktiv och utbild‑ ningsinriktad integrationspolitik. Och för att minska effek‑ terna av sociala och ekonomiska ojämlikheter i barndomen bör större kompenserande åtgärder tillämpas i skolan. För den blomstrande arbetsmarknaden som hänger ihop med en blomstrande gruvdrift, energi- och basmetallindustri, re‑ kommenderar vi starkare nationellt stöd för att öka fördelar‑ na med ekonomisk verksamhet i glesbefolkade områden. bar energiproduktion är en möjlighet att stärka den lokala ekonomin och minska utsläppen nationellt. För mer tät‑ befolkade regioner med låga sysselsättningsgrader rekom‑ menderar vi en mer aktiv utbildnings- och arbetsmarknads‑ politik. Tabell 3 Sammanfattning av geografiskt baserade r­ ekommendationer för agerande Rika pendlingsområden och gruvdistrikt i norr – En aktiv bostadspolitik för att förbättra utbudet av prisvärda bostäder – Utbyggnad av det icke vinstdrivande bostadssegmentet – Investeringar i infrastruktur för att utvidga lokala arbetsmarknader och pendlingsområden – Starkare nationellt stöd för att öka fördelarna med blomstrande industrier i norr Välmående stadsregioner med hög risk för social ­marginalisering – Förbättra sysselsättningen genom stöd till utbildning och arbetsplatsförlagd utbildning – Gör tillgången till bostäder mer jämlik genom att öka utbudet och utvidga det icke vinstdrivande segmentet – Tillämpa en mer aktiv integrationspolitik för att stimulera högre sysselsättning bland utrikesfödda – Minska ojämlikheter i barndomen genom att göra skolan mer utjämnande Sveriges stabila mitt – Underlätta tillgången till större arbetsmarknadsregioner – Tillämpa starkare mekanismer för att mildra de lokala ekonomiska underskotten kopplade till en åldrande befolkning – Erbjud nationellt stöd för att locka kompetens och arbetskraft till välfärdstjänster och andra tjänster – Stöd investeringar i hållbar energiproduktion Periferin – Inför mer omfattande mekanismer för att lindra den ekonomiska bördan för den åldrande befolkningen – Ge starkare stöd till digitala affärsmöjligheter – Stöd investeringar i hållbar energiproduktion – Stöd inlösen av bostäder – Förbättra sysselsättningen genom stöd till utbildning och arbetsförlagd utbildning 3.3 REKOMMENDERADE ÅTGÄRDER PÅ NATIONELL NIVÅ För att förbättra situationen i områden med minskande ar‑ betsmarknader, där många kommuner möter både ökad efterfrågan på tjänster och välfärd, men även en svårare ekonomisk situation, kan ett antal åtgärder övervägas. Vi rekommenderar starkare mekanismer för att mildra de loka‑ la ekonomiska underskotten relaterade till en åldrande be‑ folkning. För regioner och människor måste svårigheterna att få tillgång till arbetskraft och sysselsättning för olika fär‑ digheter underlättas av nationella stöd. Investeringar i håll‑ De politiska rekommendationerna som är inriktade på den lokala nivån bör ses som en del av en större nationell och internationell politik när det gäller de geografiska effekterna av politiska åtgärder. Från ett nationellt perspektiv är den offentliga budgeten ett av de mest avgörande politiska om‑ rådena för de geografiska aspekterna. Eftersom större delen av budgeten är kopplad till välfärd, är fördelning av intäkter och utgifter inom detta område av avgörande betydelse för människors välbefinnande under sin livstid.

Ny politik för lika levnadsvillkor och social sammanhållning 17 1. Gör beskattningen oberoende av bosättningsort! Vi argumenterar för att välfärd bör präglas av universa‑ lism utifrån både jämlikhets- och effektivitetsskäl. För att uppnå en universell välfärdsstat är ett grundläggande krav att alla medborgare erbjuds välfärd av lika kvalitet. För att uppnå detta övergripande mål för välfärdspoliti‑ ken ur ett geografiskt perspektiv, måste beskattningen dessutom vara oberoende av bosättningsort. För att sä‑ kerställa att alla har tillgång till lika välfärd krävs också att strukturella skillnader på utgiftssidan hanteras på ett enhetligt sätt. Ändå har finansiering av välfärd på regio‑ nal nivå visat sig vara ohållbar historiskt sett. För att ta itu med geografisk ojämlikhet i välfärden kommer en enhetlig socialpolitik innehålla följande: – Lika beskattning: Medborgarna beskattas lika obe‑ roende av bosättningsort. – Lika välfärd: Medborgarna erbjuds jämlika välfärds‑ tjänster oberoende av geografiska och strukturella skillnader. versitet har lokaliserat sig i olika regioner utanför stor‑ stadsområden, kan utsikterna för tillväxt uppnås. Att gå längre än med universiteten och förlägga en större andel offentliga arbetstillfällen utanför storstadsområ‑ dena, är en avgörande åtgärd för att ge stagnerande arbetsmarknader en större mångfald. En enhetlig social‑ politik kommer att innehålla följande: – Att förlägga offentliga jobb till stagnerande regio‑ ner – Att förlägga offentliga jobb till segregerade stads‑ områden 5. EU-program bör fokusera på social sammanhållning! Ur ett EU-perspektiv är ambitionen att minska de geo‑ grafiska och strukturella obalanserna inom EU en väsent‑ lig aspekt. EU:s budget har stor potential att förenkla anpassningen till förändringarna av de geografiska och ekonomiska strukturerna, även i Sverige. 2. Stärk omfördelningen av förmögenhet och inkomst! En beskattning som har en större omfördelande del, skulle mildra de strukturella skillnaderna mellan växande och stagnerande områden, men också minska segrega‑ tionen inom växande områden. Under de senaste 30 åren har den omfördelande delen av beskattningen i stor utsträckning minskats genom att sänka beskatt‑ ningen av kapital och av de högsta lönerna. Att införa lika beskattning av arbets- och kapitalinkomster och att återinföra beskattning av egendom och förmögenhet är avgörande åtgärder både för att minska segregationen i städer och de regionala skillnaderna i disponibla in‑ komster. För att kunna ta itu med inkomstskillnaderna från ett geografiskt perspektiv, kommer en enhetlig so‑ cialpolitik att innehålla följande: – Jämlik beskattning av arbete och inkomst – Progressiv inkomstbeskattning 3. Öka de offentliga investeringarna! Offentlig investeringspolitik måste ta itu med bristen på investeringar i fysisk infrastruktur och bostäder. För att övervinna bostadsbristen i de växande stadsområdena är investeringsstöd i bra, prisvärda och mer tillgängliga bostäder nödvändiga. Trots att en sådan politik kom‑ mer att gynna stadsområden i sig, måste vi se till att människor som är villiga att flytta till de expanderande arbetsmarknaderna får lika möjligheter. Ett oöverkom‑ ligt hinder är inte lösningen på segregationen eller på svårigheterna att flytta till växande regioner. För att minska segregationen i städerna och skapa möjligheter att komma in på arbetsmarknaden i storstäderna, kom‑ mer en enhetlig socialpolitik att innehålla följande: – Offentliga investeringar i infrastruktur – Offentligt stöd/incitament för bostadsinvesteringar 4. Öka antalet offentligt anställda i eftersatta och segregerade områden! Lokaliseringen av offentligt finansierat arbete, såsom inom statliga myndigheter, har i större utsträckning än tidigare tillskrivits storstadsområden. I och med att uni‑ Ur ett geografiskt ekonomiskt perspektiv kan Europeis‑ ka regionala utvecklingsfonden(ERUF) spela en viktig roll för att förbättra den sociala och ekonomiska sam‑ manhållningen i Sverige. Under de senaste sex åren spenderade ERUF sammanlagt sju miljarder euro, varav det mesta tilldelades områdena regional konkurrens, miljöskydd, hållbarhet, forskning och utveckling. Av den sammanlagda EU-finansieringen i Sverige, omfattar program om social sammanhållning 0,5 miljard euro (EU-fonder 2021). I en genomgång av utgifterna under den senaste bud‑ getcykeln, drog man slutsatsen att förvaltningen av medel fungerade effektivt. Interna mål för projekt upp‑ nås i stor utsträckning men effekterna på den regionala ekonomiska utvecklingen var mycket begränsad och det var svårt att hitta någon långsiktig effekt. EU:s politik som är riktad mot regional och strukturell utveckling har snarare haft en begränsad kapacitet att minska regi‑ onala skillnader i ett land. Fokus på tillväxtpolitiken is‑ tället för social sammanhållning kan ifrågasättas med tanke på riktningen av investeringarna och de dåliga resultaten. För att minska hindren för anpassning till de pågående strukturella förändringarna i ekonomin, har investeringar i humankapital större potential. En enhet‑ lig socialpolitik kommer att innehålla följande: – Investeringar i humankapital – Program för social sammanhållning i segregerade områden För nästa generation EU-medborgare behöver vi en enhetlig social- och ekonomisk politik som syftar till att hjälpa alla människor att få ut det mesta av sina liv och ta en aktiv del i värdet som skapas i ekonomin. I detta avseende erbjuder nästa generations EU-program möjligheter att mildra de in‑ dividuella kostnaderna och öka möjligheterna att anpassa sig till de strukturella förändringarna i ekonomin genom att göra tillgång till arbete, bostad, utbildning och välfärd till en jämlik rättighet för alla.

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 18 3.4 SLUTSATS Övergången från blandekonomi och universell välfärd till en monetaristisk och nyliberal politik har förstärkts under de senaste decennierna. Vi har sett växande geografiska ojämlikheter under de se‑ naste tre decennierna, vilket bryter en historisk trend av minskande inkomstnivåer. Den viktigaste orsaken är den strukturella övergången från tillverkning till tjänster. Nästan all expansion av arbetsmarknaden har skett i växande stor‑ stadsområden, universitetsstäder och närliggande områden där brist på bostäder och segregation har blivit till stora pro‑ blem idag. Arbetstillfällen som försvinner, en stagnerande befolkning och ekonomiska svårigheter har framkommit som stora problem för lokalpolitiker i andra delar av landet. Ett viktigt undantag är gruvdrift – basindustrier i norra Sveri‑ ge som drar nytta av övergången till den gröna energin – batterifabriker och fossilfritt stål. Symmetrin i styrelseformer har emellertid problem med att ta itu med asymmetrin i regional utveckling – det kommunala utjämningssystemet räcker inte. För att handskas med den ökande geografiska ojämlikheten måste en ny politik formuleras som ska stödja anpassningen till den pågående strukturella omvandlingen av ekonomin, och hitta sätt att hjälpa alla människor att göra det bästa av sina liv och ta en aktiv del av värdet som skapas i ekonomin. På lokal nivå kräver de expanderande arbetsmarknadsregio‑ nerna större investeringar i infrastruktur, en mer aktiv och utbildningsinriktad integrationspolitik och aktiva åtgärder för att öka bostadsutbudet. I arbetsmarknadsregioner i till‑ bakagång behövs starkare mekanismer för att mildra de lo‑ kala ekonomiska underskotten kopplade till en åldrande befolkning. Investeringar i hållbar energiproduktion är en möjlighet att stärka den lokala ekonomin och minska utsläp‑ pen. På nationell politisk nivå måste man handskas med geogra‑ fiska ojämlikheter genom att införa jämlikhet i beskattning och välfärd och nationella stöd för investeringar i lokal infra‑ struktur och bostäder. Den nationella regeringens lokala närvaro måste bli starkare. På EU-nivå krävs det investeringar i den gröna övergången. Humankapital och stöd till en större social sammanhållning i segregerade områden är effektiva åtgärder för att minska hindren för anpassning till de pågående strukturella föränd‑ ringarna i ekonomin, än strukturfonder som stöder företag.

Bilaga 19 BILAGA A: Dokumentation av indikatorer Indikator Definition Källa Sysselsättningsgrad Förvärvsarbetande personer i procent av kommunens folkmängd i åldersgruppen 20–64(2018) Statistikdatabasen(SCB) 2020a: Förvärvsarbetande personer i ­procent av kommunens folkmängd i åldersgruppen 20–64(2018), https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__ AM__AM0207__AM0207J/RAMSForvInt04/(21.03.2021). Demografisk ­försörjningskvot Andelen personer i beroendeställning i ­åldern 0 till 14 och 65 år och äldre i ­jämförelse med den sammanlagda ­befolkningen i åldern 15 till 64(2019) SCB 2020b: Befolkning efter region, civilstånd, ålder och kön. År 1968–2020, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/ START__BE__BE0101__BE0101A/BefolkningNy/(26.04.2021). Högkvalificerad ­arbetskraft Andelen personer med eftergymnasial ­utbildning bland alla invånare(ålder 16+) i procent(2018) SCB 2020c: Befolkning 16–74 år gamla efter region, högsta ­utbildningsnivå, ålder och kön. År 1985–2019, https://www.statis‑ tikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__UF__UF0506/Utbild‑ ning/(26.04.2021). Risken att drabbas av ­fattigdom(ålder 0–19) Andelen personer(ålder 0–19) med en ­viktad disponibel inkomst som ligger under gränsen för risk för fattigdom som är satt till 60 % av den nationella viktade disponibla medianinkomsten(2018) SCB 2020d: Risken att drabbas av fattigdom efter region och ålder. År 2015–2019, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ ssd/START__HE__HE0110__HE0110I/Tab4InkDesoN/(26.04.2021). Månatlig bruttolön Genomsnittlig nominell månadslön i SEK ­efter bostadsort(2019) SCB 2020e: Genomsnittlig månadslön i de primära kommunerna efter kommun och kön. År 2007–2019, https://www.statistikdata‑ basen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__AM__AM0106__AM0106A/ Kommun17g/(26.04.2021). Löneskillnader mellan ­könen Beräkning: Kvinnors årliga bruttoinkomst/ mäns årliga bruttoinkomst × 100, efter ­bostadsregion i procent(2018) SCB 2020f: Bruttolön(SEK) och antal resultaträkningar ­fördelat efter arbetsregion och bosättningsort och kön. År 2005–2019, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__ AM__AM0302__AM0302B/LSUMkommunkon/(21.03.2021). Anställning inom ­ hälso- och sjukvård Anställda inom hälso- och sjukvårdssektorn per 100 invånare 64 år och äldre(2018) SCB 2020g: Förvärvsarbetande ålder 16+ efter ­bosättningsregion (RAMS), region, industri SNI2007 och kön. År 2008–2018, https:// www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__AM__ AM0207__AM0207J/NattSNI07KonK/(26.04.2021). Huspriser Inköpspris för permanenta bostadshus(inga tomträtter), genomsnitt i 1 000 SEK(2019) SCB 2020h: Sålda en- och tvåbostadshus efter region och typ av fastighet. År 1981–2019, https://www.statistikdatabasen.scb.se/ pxweb/en/ssd/START__BO__BO0501__BO0501B/FastprisSHRegi‑ onAr/(21.03.2021). Investeringar per capita Lokala myndigheters/kommunens ­investeringar per capita i 1 000 SEK (i genomsnitt 2016–2019) SCB 2020i: Investeringar i kommuner efter regioner och a­ gerande. År 2016–2020, https://www.statistikdatabasen.scb.se/px‑ web/en/ssd/START__OE__OE0107__OE0107B/InvestKommun/ (26.04.2021). Valdeltagande Valdeltagande i riksdagsvalet(2018) SCB 2020j: Valdeltagande i riksdagsvalet, landsting och ­kommunfullmäktige efter region. Valår 1973–2018, https://www. statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__ME__ME0104__ ME0104D/ME0104T4/(21.03.2021). Övergripande intern ­migrations-balans, netto Balansen mellan all invandring och ­utvandring mellan svenska län per 1 000 invånare(2014–2019) SCB 2020k: Migration efter region, ålder och kön. År 1997–2020, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__ BE__BE0101__BE0101J/Flyttningar97/(26.04.2021).

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 20 BILAGA B: Kommentarer om metoden Sveriges geografiska typologi beräknades i ett kombinerat statistiskt förfarande bestående av en huvudkomponent och en klusteranalys. Detta förfarande innefattar tre steg. I det första steget standardiserades alla variabler genom z-transformering. Eftersom många av de elva utvalda ojäm‑ likhetsindikatorerna potentiellt är korrelerade, genomfördes en huvudkomponentanalys för att minska komplexiteten och för att undvika eventuell bias orsakad av multikollineari‑ tet. Huvudkomponenten slår samman det första urvalet av indikatorer till ett lägre antal okorrelerade”supervariabler”, så kallade huvudkomponenter. Antalet huvudkomponenter som valts ut för klusteranalysen förklarar mer än 90 % av den sammanlagda variansen i data. I det sista steget genom‑ fördes en hierarkisk klusteranalys med Ward-metoden. I det‑ ta förfarande slås de initiala observationerna samman hierar‑ kiskt med hjälp av ett minimikrav på varians. Punkten där klusterförfarandet avslutas, och antalet kluster som följer därav, väljs av dataanalytikern. Flera lösningar har testats och diskuterats inom forskningsgruppen. Den slutgiltiga ty‑ pologin för fyra kluster valdes utifrån dess intuitivitet och relevans för att identifiera geografiska skillnader i Sverige.

Bilaga 21 BILAGA C: Indikatorvärdenas omfattning Indikator Sysselsättningsgrad(%) Demografisk försörjningskvot(%) Högkvalificerad arbetskraft(%) Risken att drabbas av fattigdom(age 0–19)(%) Månatlig bruttolön(SEK) Löneskillnader mellan könen(%) Anställning inom hälso- och sjukvård(per 100 invånare 64 år och äldre) Huspriser(i 1 000 SEK) Lokala myndigheters/kommunens investeringar per capita (i 1 000 SEK, i genomsnitt 2016–2019) Valdeltagande(%) Övergripande intern migrations-balans, netto(per 1 000 invånare) År 2018 2019 2018 2018 2019 2018 2018 Värdet sträcker sig från... till... 66,4(Eda) till 89,1(Habo) 43,3(Sundbyberg) till 95,5(Pajala) 14,4(Filipstad) till 55,8(Lund) 5,0(Täby) till 45,0(Högsby) 28 200(Åsele) till 36 900(Sollentuna) 64,7(Danderyd) till 92,7(Sorsele) 20,4(Båstad) till 66,2(Umeå) 2019 2016–2019 330(Åsele) till 11 209(Danderyd) 1 028(Laxå) till 29 472(Gällivare) 2018 2014–2019 72,8(Haparanda) till 93,9(Lomma) –126,0(Ljusnarsberg) till 119,7(Trosa)

FRIEDRICH-EBERT-STIFTUNG – POLIKTIK FÖR EUROPA 22 Litteratur Andersson, L.-F.; Eriksson R. H.; Haneweihman E. 2018: Växande ­regionala obalanser, Ekonomisk debatt, 46(8), pp. 1–12. Collin, E.; Sandström E. och Wennberg K.(2021) Utvärderingar av nä‑ ringspolitik- en intressekonflikt mellan myndigheter, konsultföretag, poli‑ tik och skattebetalare? Ekonomisk debatt, nr 4 2021 årgång 49, s 30–40. EU-fonder 2021: https://eufonder.se/(02.02.2021). Eurostat 2021: LOCAL ADMINISTRATIVE UNITS(LAU) https://ec.europa. eu/eurostat/web/nuts/local-administrative-units(02.02.2021). Hultkrantz, L.;Söderström, H. T.; Andersson, B. 2011: Marknad och politik, Stockholm. Lindell, Johanna; Pelling, Lisa 2021: Det svenska missnöjet, Stockholm. Nilsson, J.-E. 2012: Från aktiv lokaliseringspolitik till regional politik, Till‑ växtanalys Working paper/PM 2012:18, Östersund, https://www.tillvax‑ tanalys.se/download/18.56c9e251715b3d6b3a2cc4c/1587454405576/ PM_2020_09_N%C3%A4ringslivets%20rapportering%20om%20 milj%C3%B6relaterade%20risker%20i%20leverant%C3%B6rskedjan. pdf(02.02.2021). Nordmark, S.; Svensson, L. 2019: Temautvärdering ­Regionalfonden – en regional analys och nationell syntes, Tillväxtverket, Östersund, https://tillvaxtverket.se/download/18.4102188d16b93e01 81d7929/1561625924283/TV%C3%84X022_Syntesrapport‑ 2019sista_190626.pdf(02.02.2021) Organisation for Economic Cooperation and Development(OECD) 2021: Statistical database, national accounts https://stats.oecd.org/ (02.02.2021). OECD 2020: OECD Regions and Cities at a Glance 2020, ­Paris, https://www.oecd-ilibrary.org/docserver/959d5ba0-en.pdf?ex‑ pires=1616603070&id=id&accname=guest&checksum=1C7DD‑ 18907C1AC8D1056B344BE82235F/(02.02.2021). Pontarollo, N.; Serpieri, C. 2020: Challenges and Opportunities to Regional Renewal in the European Union, in: International Regional ­Science Review 44(1), pp. 142–169, https://journals.sagepub.com/doi/ pdf/10.1177/0160017620931591(02.02.2021). Statens Offentliga Utredningar(SOU) 2017: För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd, Slutbe‑ tänkande av landsbygdskommitten, Stockholm. SOU 2020: Starkare kommuner – med kapacitet att klara välfärdsuppdra‑ get, Slutbetänkande av Kommunutredningen, Stockholm. Statistiska centralbyrån(SCB) 2021a: Folkmängd, https://www.statis‑ tikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101A/Folk‑ mangdNov/(02.02.2021). SCB 2021b: Beskattning, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/ en/ssd/(26.04.2021). SCB 2020c: Befolkning ålder 16–74 år efter region, utbildningsnivå, ålder och kön. År 1985–2019, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/ en/ssd/START__UF__UF0506/Utbildning/(26.04.2021). SCB 2020d: Andel personer med låg ekonomisk standard efter region och ålder. År 2015–2019, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/ en/ssd/START__HE__HE0110__HE0110I/Tab4InkDesoN/(26.04.2021). SCB 2020e: Genomsnittlig månadslön inom kommuner efter kommun och kön. År 2007–2019, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/ en/ssd/START__AM__AM0106__AM0106A/Kommun17g/(26.04.2021). SCB 2020f: Lönesummor och antalet årssummerade arbetsgivardeklara‑ tioner/kontrolluppgifter(ÅrsAgi/KU) efter arbetsställekommun(dagbe‑ folkning) och bostadskommun(nattbefolkning) och kön. År 2005–2019, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__AM__ AM0302__AM0302B/LSUMkommunkon/(21.03.2021). SCB 2020g: Förvärvsarbetande 16+ år med bostad i regionen(nattbe‑ folkning)(RAMS) efter region, näringsgren SNI 2007 och kön. År 2008–2018, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/ START__AM__AM0207__AM0207J/NattSNI07KonK/(26.04.2021). SCB 2020h: Försålda småhus efter region(kommun, län, riket) och fastighetstyp. År 1981–2019, https://www.statistikdatabasen.scb.se/px‑ web/en/ssd/START__BO__BO0501__BO0501B/FastprisSHRegionAr/ (21.03.2021). SCB 2020i: Investeringar för kommuner efter region och verksamhetsom‑ råde. År 2016–2020, https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ ssd/START__OE__OE0107__OE0107B/InvestKommun/(26.04.2021). SCB 2020j: Valdeltagande i riksdags-, region- och ­kommunfullmäktigeval efter region. Valår 1973–2018, https://www.statistikdatabasen.scb. se/pxweb/en/ssd/START__ME__ME0104__ME0104D/ME0104T4/ (21.03.2021). SCB 2020k: Migration efter region, ålder och kön. År 1997–2020, https:// www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/en/ssd/START__BE__BE0101__ BE0101J/Flyttningar97/(26.04.2021). Widuto, A. 2019: Regional inequalities in the EU, European Parliamen‑ tary Research Service, Brussels, http://www.europarl.europa.eu/RegData/ etudes/BRIE/2019/637951/EPRS_BRI(2019)637951_EN.pdf(02.02.2021). Åberg, R. 2013: Tjugohundratalets arbetsmarknad – fortsatt uppkvalifi‑ cering eller jobbpolarisering? Ekonomisk debatt, 41(2), pp. 6–15.

Litteratur/List of figures and tables 23 Förteckning över ­figurer och tabeller 6 Figur 1 Lokal skattesats(2020) och befolkningsökning(1990–2020) 11 Figur 2 Ojämlikhetskartan över Sverige 12 Tabell 1 Geografisk typologi av socioekonomiska skillnader i Sverige 14 Tabell 2 Indikatorvärdenas bandbredd för den geografiska typen 16 Tabell 3 Sammanfattning av geografiskt baserade rekommendationer för agerande

Friedrich-Ebert-Stiftung www.fes.de Friedrich Ebert Stiftung(FES) är den äldsta politiska stiftelsen i Tyskland med en rik tradition som går tillbaka till grundandet 1925. Idag förblir den lojal med arvet från sin namne och kampanjer för socialdemokratins grundtankar och värderingar: frihet, rättvisa och solidaritet. Den har nära band till socialdemokrati och fria fackförbund. FES främjar utvecklingen av socialdemokratin, särskilt genom: – politiskt utbildningsarbete för att stärka civilsamhället, – tankesmedjor, – internationellt samarbete med vårt internationella nätverk av kontor i mer än 100 länder, – stöd till begåvade ungdomar, – bevarandet av det kollektiva minnet av socialdemokratin med arkiv, bibliotek med mera. Arena Idé www.arenaide.se Arena Idé är en progressiv, icke-partisk tankesmedja baserad i Stockholm med fokus på arbetsmarknad och ekonomisk politik, välfärd och demokratifrågor. Arena Idé är en del av Arenagruppen och finansieras av fackföreningsrörelsen. Foundation for European Progressive Studies(FEPS) www.feps-europe.eu The Foundation for European Progressive Studies(FEPS) är en tankesmedja för den socialdemokratiska familjen på EU-nivå. Dess uppdrag är att utveckla innovativ forsk‑ ning, politisk rådgivning, utbildning och debatter för att inspirera till och informera om progressiv politik och politisk åtgärder över hela Europa. FEPS fungerar som ett nav för eftertanke och för att underlätta framväxten av progressiva svar på de utma‑ ningar som Europa står inför. Idag drar FEPS nytta av ett gediget nätverk med 68 medlemsorganisationer. Förutom ett nätverk av organisationer som är aktiva för att främja progressiva värderingar, har FEPS också ett omfattande nätverk av partner, inklusive kända universitet, forskare, politiska beslutsfattare och aktivister. ILS – Research Institute for Regional and Urban ­Development gGmbH www.ils-forschung.de/en/ ILS är ett stadsforskningsinstitut som utforskar dynamiken och mångfalden av urbana förändringar i internationell jämförelse. Målet med forskningen är att få en bättre förståelse för förändringsprocesser, i syfte att få insikt om den hållbara utvecklingen och designen av stadsområden av varierande storlek och omfattning. IMPRINT © 2021 FES De nordiska länderna Dr. Philipp Fink Framsida/Formgivning/ Sättning: Heike Wächter Koncept för formgivning: www.bergsee-blau.de Uppfattningarna som uttrycks i den här rapporten överensstämmer inte nöd‑ vändigtvis med de från Friedrich Ebert Stiftung och partnerorganisationerna för denna publikation. Kommersiell användning av alla medier som publicerats av Friedrich Ebert Stiftung(FES) är inte tillåten utan skriftlig tillstånd från FES.

Mer jämställdhet i Europa! Oförmågan hos demokratiska aktörer och förfaranden att ge snabba svar på soci‑ oekonomiska frågor har lett till ett omfattande missnöje med politiska och demo‑ kratiska system över hela Europa. Eftersom fördelarna med ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning har spridits ojämnt, har regionala skillnader skapats, upplevda och faktiska socioekonomiska ojämlikheter och orättvisor har fördjupats och spelat högerpopulisterna i händerna. Men vilka är svaren på dessa utmaningar? Hur ska politiken i EU-länderna och EU handskas med regionala socioekonomiska skillna‑ der? Med projektet”Ett ojämlikt Europa – att angripa regionala skillnader i Europa” la Friedrich Ebert Stiftung och Foundation for European Progressive Studies(FEPS) fram progressiva politiska rekommendationer baserade på rapporter om ojämlik‑ het från olika europeiska länder på både nationell som europeisk nivå. https://fes.de/ojamlikt-sverige