Under 2000-talets två första årtionden har den västeuropeiska socialdemokratin genomgått en minskning av historiska proportioner. Samtidigt har högerradikala partier rönt aldrig förut skådade framgångar. Detta har banat väg för ett narrativ som gör gällande att socialdemokratiska partier har förlorat sina arbetarklassväljare till radikalhögern, på grund av antingen en förflyttning till höger i den ekonomiska dimensionen (”tredje vägen”) eller till vänster i den kulturella dimensionen (”identitetspolitik”). Detta narrativ är felaktigt både i dess antaganden och påståenden.